Emma

Inte sådär jätteseriöst men jag tänker på det ibland. Att jag kanske ändå skulle plugga till lärare. Jag skulle vara en bra lärare. Jag skulle vara engagerad och organiserad. Jag tycker om att lära ut och skulle kunna bli bra på det. (det där med att jag har jordens kortaste tålamod får jag väl arbeta bort)

Jag ville bli lärare när jag var liten. Jag lekte lärare med mina gosedjur när jag var mini. Jag har nästan alltid tyckt att skolan varit rolig.

Det är bara det att jag undrar om jag verkligen skulle trivas med att lära ut. Det jag gillar med skolan är att jag hela tiden får någonting nytt, matas med kunskap. Jag tröttnar ju på allting och behöver nya saker för att känna stimulans. Och då är det väl fel att bli lärare? Mer eller mindre så tragglar man ju samma saker med sina elever. Och alla oengagerade idioter. Jag skulle bli så trött...

Mm, det är inte lätt det där. Hur vet man? Uppenbarligen är det ju inte så att man bara vaknar en dag och vet. Skulle jag gå runt och vänta på det skulle jag vara pensionär -om inte död- när jag kom på vad jag ville göra. Det är nog lika bra att bara köra igång med någonting. Plugga en kurs. Läsa svenska och så får jag se om jag tycker att det är "it". Eller?

(jag tänker för mycket, jag vet. dumma hjärna. jag borde bara köra på magkänsla. men min magkänsla är aldrig konsekvent. jag velar. det är bara hjärnan som kan hålla sig till samma åsikt en längre stund. och knappt den. är det här ett tvillingsyndrom? känner sig alla tvillingar schizofrena?)