Den med mantor, myggor och massa skratt på Fijis öar
Jag kom fram till Fiji efter förseningar och en mellanlandning i Brisbane och jag var så trött så trött. Men så började en kille från England och en kille från Tyskland (Chris och Henning) att prata med mig och det slutade med att vi drack öl och åt middag tillsammans. Och vad roligt vi hade det! Sällan har jag skrattat så mycket. Antingen var dessa killar bland de roligaste jag någonsin träffat eller så var jag övertrött (troligtvis en kombination) men alltså jag skrattade till dess att jag grät. Vi alla var eniga om att det var synd att de var klara med sin island hopping och jag skulle starta min. Jag hade nog dock inte orkat med dessa killar i en vecka, vi skulle druckit varje kväll och jag skulle vara mer slut efter Fiji än innan haha. Men roligt hade jag haft!
Den första ön jag kom till hette Waylailai och jag lärde känna Johanna från Tyskland och Lilja från Island. Så himla coolt att komma från Island, jag skulle verkligen vilja åka dit! Första kvällen klättrade vi upp på ett berg och såg solnedgången och OJ vad vackert det var. Det var dock ett helvete att ta sig upp och svetten bara rann. Det var heller inte lätt att ta sig ned eftersom det blev becksvart efter ett tag och både jag och Lilja ramlade x antal gånger. På kvällen åt vi middag och sedan satt vi vid en brasa på stranden. Dagen efter simmade vi med hajar och jag rörde till och med en! Så himla häftigt! Vi simmade med åtta hajar och de kom så nära!
Nästa ö jag var på var Barefoot Manta och det var lätt den bästa eftersom vi simmade med mantarays där! Johanna följde med dit och vi lärde känna en tjej från Nya Zeeland, Kristy, och två svenska tjejer, Linn och Mathilda. I ett dygn gick vi bara och väntade på att vi skulle få simma med mantarays (och med vänta menar jag snorka och lästa bok i hängmattan, äntligen ett riktigt paradis!) och när de sa åt oss att de hittat dem sprang vi till båten och sedan ut. Och WOW! En av de absolut bästa upplevelserna på hela resan! De är gigantiska och så vackra. Det var dock otroligt svårt att simma med dem eftersom de simmade mot strömmen och det gjorde att det tog något enormt på krafterna att simma. Vi simmade med dem i mer än en timme och blev upplockade av båten och sedan isläppta igen flera gånger.
Den tredje och sista ön skulle vara Safe Landings men när jag kom dit blev jag så myggbiten att jag inte kunde stanna kvar. Alltså jag hade mellan femtio och sextio myggbett på hela kroppen och eftersom vi kommit längre norrut blev myggorna mycket värre. Jag fick en allergisk reaktion och jag trodde att jag skulle dö. Jag kände hur halsen började snörpas ihop och tjockna och jag tänkte helvete jag kommer aldrig få någon medicinsk hjälp såhär off. Jag kände mig febrig, yr och illamående och jag låg och grät i sängen och tänkte ”jaha, this is it”. Jag öppnade till och med Kerstins brev ”att öppnas när livet känns skit” och det kändes skönt att läsa hennes ord. Som tur var hade en norsk tjej allergitabletter och efter att jag tagit en kände jag mig mycket bättre. Jag lyckades sova några timmar och dagen efter tog jag mig till en annan ö. Jag fick betala en massa extra men det brydde jag mig inte om, allt var bättre än att stanna där! Dessutom var hela stället väldigt nedgånget och ofräscht. Det enda som var bra var att vi snorklade i Blue Lagoon och jag såg två stycken lejonfiskar. Jag vart inte ens rädd utan försökte dyka ned och filma dem. Vad har hänt med mig?!
När jag ändå skulle betala extra valde jag att åka till Octopus som är ett av de finare ställena. Och oj vilken skillnad! Otroligt vackert, rent, fräscht och maten var helt fantastisk! Så himla glad att jag kom dit. Jag låg och läste bok på stranden och såg solen gå ned precis framför mig. Jag började prata med två norska tjejer och en svensk tjej och tillsammans åt vi en 17 maj-middag och deltog i en frågesport på kvällen. Mitt i middagen fick jag reda på att jag fått boende i Göteborg och det kändes så himla bra! En otrolig lättnad! Dagen efter snorklade jag vid stranden och såg massa fina koraller och fiskar och på eftermiddagen tog jag båten tillbaka till Nadi. Då Kristy var på samma båt åt vi middag tillsammans i Nadi och sedan gick jag och la mig tidigt. Dagen efter vaknade jag klockan sju av mig själv och jag låg kvar i sängen i två timmar och laddade upp bilder och talade med André och med Ebba som jag ska hyra lägenheten i Göteborg av.
När jag satte mig på planet från Fiji tillbaka till Australien önskade jag att jag satt på flyget tillbaka till Stockholm. Jag kände mig redo att åka hem och var rätt så mätt på att resa. Det är underbart att uppleva nya platser och lära känna nya människor men efter att ha bott fyra månader i en ryggsäck och inte spenderat mer än ett fåtal nätter på samma ställe så känner man sig rätt så klar. Jag började till och med överväga att inte åka till Bali eftersom jag var så trött och ett surfcamp kändes som det minst lockande just då. När jag kom tillbaka till Cairns och mötte Josefin och Denise efter att inte ha setts på flera veckor kändes det dock mycket mycket bättre och nu i efterhand kan jag säga att jag är överlycklig att jag inte åkte hem. Bali har varit det perfekta avslutet på en magisk resa. Jag ska skriva mer om Bali sen men nu är det verkligen hög tid att gå ut och snorkla. Jag har fastnat här med skrivandet i två timmar. Vi hörs sen! Puss och kram