Den med mantor, myggor och massa skratt på Fijis öar

/ Permalink / 0

Jag kom fram till Fiji efter förseningar och en mellanlandning i Brisbane och jag var så trött så trött. Men så började en kille från England och en kille från Tyskland (Chris och Henning) att prata med mig och det slutade med att vi drack öl och åt middag tillsammans. Och vad roligt vi hade det! Sällan har jag skrattat så mycket. Antingen var dessa killar bland de roligaste jag någonsin träffat eller så var jag övertrött (troligtvis en kombination) men alltså jag skrattade till dess att jag grät. Vi alla var eniga om att det var synd att de var klara med sin island hopping och jag skulle starta min. Jag hade nog dock inte orkat med dessa killar i en vecka, vi skulle druckit varje kväll och jag skulle vara mer slut efter Fiji än innan haha. Men roligt hade jag haft!

Den första ön jag kom till hette Waylailai och jag lärde känna Johanna från Tyskland och Lilja från Island. Så himla coolt att komma från Island, jag skulle verkligen vilja åka dit! Första kvällen klättrade vi upp på ett berg och såg solnedgången och OJ vad vackert det var. Det var dock ett helvete att ta sig upp och svetten bara rann. Det var heller inte lätt att ta sig ned eftersom det blev becksvart efter ett tag och både jag och Lilja ramlade x antal gånger. På kvällen åt vi middag och sedan satt vi vid en brasa på stranden. Dagen efter simmade vi med hajar och jag rörde till och med en! Så himla häftigt! Vi simmade med åtta hajar och de kom så nära!

Nästa ö jag var på var Barefoot Manta och det var lätt den bästa eftersom vi simmade med mantarays där! Johanna följde med dit och vi lärde känna en tjej från Nya Zeeland, Kristy, och två svenska tjejer, Linn och Mathilda. I ett dygn gick vi bara och väntade på att vi skulle få simma med mantarays (och med vänta menar jag snorka och lästa bok i hängmattan, äntligen ett riktigt paradis!) och när de sa åt oss att de hittat dem sprang vi till båten och sedan ut. Och WOW! En av de absolut bästa upplevelserna på hela resan! De är gigantiska och så vackra. Det var dock otroligt svårt att simma med dem eftersom de simmade mot strömmen och det gjorde att det tog något enormt på krafterna att simma. Vi simmade med dem i mer än en timme och blev upplockade av båten och sedan isläppta igen flera gånger.

Den tredje och sista ön skulle vara Safe Landings men när jag kom dit blev jag så myggbiten att jag inte kunde stanna kvar. Alltså jag hade mellan femtio och sextio myggbett på hela kroppen och eftersom vi kommit längre norrut blev myggorna mycket värre. Jag fick en allergisk reaktion och jag trodde att jag skulle dö. Jag kände hur halsen började snörpas ihop och tjockna och jag tänkte helvete jag kommer aldrig få någon medicinsk hjälp såhär off. Jag kände mig febrig, yr och illamående och jag låg och grät i sängen och tänkte ”jaha, this is it”. Jag öppnade till och med Kerstins brev ”att öppnas när livet känns skit” och det kändes skönt att läsa hennes ord. Som tur var hade en norsk tjej allergitabletter och efter att jag tagit en kände jag mig mycket bättre. Jag lyckades sova några timmar och dagen efter tog jag mig till en annan ö. Jag fick betala en massa extra men det brydde jag mig inte om, allt var bättre än att stanna där! Dessutom var hela stället väldigt nedgånget och ofräscht. Det enda som var bra var att vi snorklade i Blue Lagoon och jag såg två stycken lejonfiskar. Jag vart inte ens rädd utan försökte dyka ned och filma dem. Vad har hänt med mig?!

När jag ändå skulle betala extra valde jag att åka till Octopus som är ett av de finare ställena. Och oj vilken skillnad! Otroligt vackert, rent, fräscht och maten var helt fantastisk! Så himla glad att jag kom dit. Jag låg och läste bok på stranden och såg solen gå ned precis framför mig. Jag började prata med två norska tjejer och en svensk tjej och tillsammans åt vi en 17 maj-middag och deltog i en frågesport på kvällen. Mitt i middagen fick jag reda på att jag fått boende i Göteborg och det kändes så himla bra! En otrolig lättnad! Dagen efter snorklade jag vid stranden och såg massa fina koraller och fiskar och på eftermiddagen tog jag båten tillbaka till Nadi. Då Kristy var på samma båt åt vi middag tillsammans i Nadi och sedan gick jag och la mig tidigt. Dagen efter vaknade jag klockan sju av mig själv och jag låg kvar i sängen i två timmar och laddade upp bilder och talade med André och med Ebba som jag ska hyra lägenheten i Göteborg av.

När jag satte mig på planet från Fiji tillbaka till Australien önskade jag att jag satt på flyget tillbaka till Stockholm. Jag kände mig redo att åka hem och var rätt så mätt på att resa. Det är underbart att uppleva nya platser och lära känna nya människor men efter att ha bott fyra månader i en ryggsäck och inte spenderat mer än ett fåtal nätter på samma ställe så känner man sig rätt så klar. Jag började till och med överväga att inte åka till Bali eftersom jag var så trött och ett surfcamp kändes som det minst lockande just då. När jag kom tillbaka till Cairns och mötte Josefin och Denise efter att inte ha setts på flera veckor kändes det dock mycket mycket bättre och nu i efterhand kan jag säga att jag är överlycklig att jag inte åkte hem. Bali har varit det perfekta avslutet på en magisk resa. Jag ska skriva mer om Bali sen men nu är det verkligen hög tid att gå ut och snorkla. Jag har fastnat här med skrivandet i två timmar. Vi hörs sen! Puss och kram

Min sista bussresa med Greyhound och tiden i Cairns

/ Permalink / 0

Det kändes så konstigt att kliva ombord på bussen från Townsville och veta att det var sista sträckan med Greyhound. Som jag åkt i dessa bussar! Jag har ingen aning om hur många mil det är men Australien är stort kan jag lova! Jag hade en jättebra chaufför och jag tror att vi endast var sju personer i hela bussen så jag satte mig längst fram och vräkte ut mig över två säten. Jag kommer inte ihåg vad jag gjorde i sju timmar men jag skulle gissa på skrev dagbok, lyssnade på musik och läste bok. Gud vad jag älskar Blå Koral. Även om jag nog måste säga att den första boken, Högre än alla himlar, var snäppet bättre.

Jag kom fram till Cairns på en lördag och klockan var nästan midnatt när jag äntligen lyckats få ett hostelrum jag var nöjd med (det första var så stökigt att det inte ens gick att sätta ned sin fot någonstans utan att trampa på något (tjejer alltså!) och det andra stank urin). Jag sov några timmar och sedan gick jag upp och tog mig till hamnen för att åka ut på en dyktur i Stora barriärrevet. Jag fick en så himla bra instruktör som hette Louis. Han gick igenom allt lugnt och metodiskt innan vi skulle ned och jag som har lätt för att stuva in ny kunskap i huvudet tänkte ”det där blir en lätt match” men tji fick jag för så fort jag kom under ytan glömde jag bort absolut allt. Jag kom inte ens ihåg om man skulle utjämna trycket eller andas som vanligt när man gick upp till ytan. Vi fick prova att ta ut regulatorn och andas under vattnet och vi fick prova att slänga iväg den och plocka upp den bakom oss och det gick hur bra som helst men sedan skulle vi testa att få in vatten i masken och under ytan få ut vattnet. Då fick jag panik. Den första gången andades jag ut med munnen istället för näsan och simmade upp till ytan istället. Den andra gången fick jag in för mycket vatten i masken och simmade återigen upp till ytan. Louis kom efter och sa nu försöker vi en tredje gång och jag sa att jag inte trodde att dykning var för mig och att jag kanske bara skulle hoppa över det. Han sa kom nu vi försöker en tredje gång. Jag sa okej jag försöker en tredje gång men inte mer. Och så lyckades jag av någon outgrundlig anledning att göra det. Jag trodde att han lät mig följa med utan att göra det men när vi sågs ute den kvällen och jag talade om min teori för honom sa han ”jag skulle aldrig låta någon följa med om jag inte visste att de kunde göra det, no matter how pretty face”. Så jag antar att jag faktiskt gjorde det.

Oj vad häftigt det var! Att kunna andas åtta meter ned under vattenytan, vilken känsla! Jag lärde mig att andas lugnt och långsamt och det är antagligen någonting jag behöver lära mig över ytan också (därför jag borde yoga). Det första som hände när vi kom ned var att Louis tog mig i handen, simmade iväg med mig en bit och visade mig en haj. Så coolt! Jag trodde jag skulle bli rädd om jag såg en haj men inte alls. Och sedan såg vi Nemo vilket också var riktigt häftigt. Vi dök i kanske 20 minuter och sedan gick vi upp och åt lunch. De frågade oss om vi ville dyka igen och betala extra för det och det ville jag så efter lunch dök vi i kanske 30 minuter och då såg vi en massa stora sjöstjärnor och jag höll i en sjögurka haha. Jag var så otroligt stolt över mig som lyckades efter att ha känt en klaustrofibisk känsla och varit helt övertygad om att jag inte skulle klara av det!

På kvällen var jag helt färdig men jag ville verkligen träffa Mags som kommit ikapp så det slutade med att vi gick ut. Vi gick till Pier Bar och drack en riktigt god drink och sedan gick vi vidare till Woolsheds och slutligen gick vi till Gilligans. Precis som förra gången vi var ute kom jag hem runt två och skulle upp vid sex för att åka på en utflykt. Fy sjutton vad dåligt jag mådde på bussen upp till Cape Tribulation. Och chauffören som vi hade vägrade sluta prata. Han berättade ALLT om sitt liv. Alltså ”här brukade jag sitta och dricka kaffe när jag var ung”, ”min systers barn heter bla bla bla och hon ska föda alldeles strax så jag kanske måste svara i telefon” och ”här bodde jag 2007”. Åååh håll tyst! En tjej spydde i bussen också. Riktig höjdardag!

Cape Tribulation var vackert men alltså spindlarna! De var stora som min hand. Och de sa att det lurade tre meters pythons i djungeln. Att gå från rummet till toalatterna mitt i natten kändes sådär. Jag spenderade mestadels av dagen med en kille från Boston och vi hade det riktigt trevligt. Det var så roligt när jag ville att han skulle ta en bild på mig i ett stort hjärta gjort av grenar som hängde i ett träd och han sa något i stil med "är det inte lite sorgligt att du ska stå där själv, ska man inte så med personen man älskar mest?" varpå jag svarade "jag tycker inte att det är sorgligt alls, jag är den bästa personen jag vet". Haha hans min! Efter middagen gick jag och la mig och läste och sedan sov jag tidigt. Dagen efter åkte vi tillbaka till Cairns och efter att ha tvättat mötte jag Mags för en sen middag på Donken. Jag gav henne min hoodie eftersom hon skulle till kalla Nya Zeeland och sedan sa vi hejdå på riktigt (sorgligt!). Dagen efter det gick jag upp i ottan och tog flyget till Fiji.

Den när jag fick kramas med en koala igen på Magnetic Island

/ Permalink / 0

Från Townsville tog jag och Mags en färja till Magnetic Island och tyvärr bodde vi inte på samma hostel vilket gjorde att vi inte sågs något mer den dagen. Istället tog jag en promenad upp på ett berg och det var otroligt svettigt och jag som knappt sovit och var bakis började tänka på ormar och kände att det var halvkul att gå igenom all skog. Men fint var det där uppe! På kvällen åt jag och sedan låg jag och läste bok i några timmar. Jag tror att jag somnade redan vid 21! Som ett litet barn haha.

Dagen efter tog jag mitt pick och pack och åkte till Mags hostel och där gick vi en tur bland koalor, ormar, ödlor och fåglar. Vi kramades med en koala och det var hur mysigt som helst! Älskar koalor! Efter det gick vi och åt lunch på ett café och sedan var det dags för mig att ta mig till färjan igen och åka vidare till Cairns. Jag skulle ju egentligen haft två nätter på Magnetic Island men Happytravels hade fel när de trodde att jag skulle hinna med bussen samma dag som jag kom tillbaka från Whitsundays och då fick jag korta ned det till enbart en natt på Magnetic. Det var okej för jag hann med det jag ville hinna med men det är aldrig kul att bara stanna en natt på ett ställe. 

Till top