Halvtomt eller halvfullt
Livet blir vad man gör det till. Sen har alla olika förutsättningar, självklart, men man kan ändå påverka otroligt mycket genom att ha en positiv inställning. Det senaste året har varit otroligt tufft för mig. Jag behöver inte gå in på detaljer och vad som har hänt för de som behöver veta har redan fått veta eller kommer någongång att få höra det från mig. Det kanske är larvigt att skriva a och inte b men så är det ibland. Vad jag vill ha sagt är att under det senaste året när det varit som jobbigast har mitt glas konstant varit halvtomt. Och när det känts lite mindre tomt har jag hela tiden väntat på det som ska dra ned mig igen. Efter den här sommaren känns glaset snarare halvfullt och när jag haft mina dalar har jag väntat på att det ska gå tillbaka till halvfullt igen. En del har faktiskt ändrats i mitt liv men mycket handlar om hur jag tänker och ser på saker och ting. Jag är livrädd för den här hösten. Jag är verkligen det. Jag vill inte ha ett halvtomt glas igen. Jag vill ha ett jäkligt fullt glas. Oavsett vad som händer.
Så blir det skit igen så ska jag veta
att jag klarat mig igenom det en gång, och gör jag det inte själv finns det hjälp att få
att det som inte dödar en gör en starkare
att jag har en fantastisk pojkvän som finns där när det känns jobbigt
att jag har två fantastiska vänner några hundra meter åt varsitt håll från där jag bor som jag kan ringa mitt i natten och som alltid ställer upp
att min farmor är underbar
att trots att min familj är knäpp så finns den där och älskar mig på sitt konstiga lilla vis
att hälsan går före allt
ALLT, till och med plugget
att jag inte ska ta allt så seriöst
att "vad gör det om hundra år?"
att det är nyttigt att röra på sig
att det bara blir värre av alkohol
att jag måste ha rutiner på livet
att hur jobbigt det än är så måste jag lita på att jag kan klara av det
Bara små grejer att titta på i höst om det känns jobbigt igen. Men nu hoppas hoppas hoppas vi att jag är tillbaka på banan för att vara här ett tag. I alla fall året ut. Håll tummen för mig gott folk!
Här var glaset jäkligt fullt
Så blir det skit igen så ska jag veta
att jag klarat mig igenom det en gång, och gör jag det inte själv finns det hjälp att få
att det som inte dödar en gör en starkare
att jag har en fantastisk pojkvän som finns där när det känns jobbigt
att jag har två fantastiska vänner några hundra meter åt varsitt håll från där jag bor som jag kan ringa mitt i natten och som alltid ställer upp
att min farmor är underbar
att trots att min familj är knäpp så finns den där och älskar mig på sitt konstiga lilla vis
att hälsan går före allt
ALLT, till och med plugget
att jag inte ska ta allt så seriöst
att "vad gör det om hundra år?"
att det är nyttigt att röra på sig
att det bara blir värre av alkohol
att jag måste ha rutiner på livet
att hur jobbigt det än är så måste jag lita på att jag kan klara av det
Bara små grejer att titta på i höst om det känns jobbigt igen. Men nu hoppas hoppas hoppas vi att jag är tillbaka på banan för att vara här ett tag. I alla fall året ut. Håll tummen för mig gott folk!