Emma

Igår var jag med mormor och Anders vid morfars grav och tände ett ljus. Jag saknar honom så att det gör ont. Lyssnade på låten som spelades på hans begravning i veckan och grät floder. Trots att det snart är fem år sedan han dog gör det lika ont. En så fin människa som inte längre finns hos oss. Det är fruktansvärt sorgligt.

Mormor satt och väntade (tycker om färgerna i den här bilden)

Jag vid morfars grav

Det var mycket folk på kyrkogården

Så här fint blev det när mörkret föll