Emma

Kom precis hem från att ha träffat Linn. Hon ringde mig när hon var ute med i Akilles i närheten av mitt hus och det slutade med att vi spontanåt lunch tillsammans. Det var sjukt länge sedan vi sågs och det var riktigt kul att se henne. Det är något visst med gamla vänner. Man har så mycket minnen och även om man inte setts på ett tag så känns det som att tiden däremellan stått stilla. Hon skulle väl skratta åt mig om jag skrev att jag saknade henne. Hon tyckte alltid att jag var så knäpp när jag sa att jag saknade folk. "Du kan ju inte sakna Celina från vår språkresa, ni har setts i tre veckor". Jag vet inte vad det är med mig, men folk gör stort intryck på mig. Sedan går det ju inte att jämföra saknaden av en treveckorsvän med saknaden av Linn som jag känt i tolv år. Jesus Christ, att man ens kan säga att man känt någon så länge. Tiden går så ruskigt fort. Alldeles för fort. Hursom, det var jäkligt härligt att träffa Linn och jag skulle gärna göra det oftare.