Emma

Jag har legat hemma med feber och halsont tisdag-fredag den här veckan och en lagom ansträngande sysselsättning var att läsa min återupptäckta blogg från start till mål. Det tog ett tag men ändå inte så lång tid som jag trodde. Anledningen till det var att det någonstans där i mitten slutade att skrivas och månader fick endast ett (om något!) inlägg. Lite tråkigt eftersom det blivit min personliga dagbok över vad som skett de senaste åren. Jag har i och för sig brutalt många bilder men ibland kan det vara bra att uttrycka lite tankar i skrift också. Det blir mer lättolkat på det viset.

 

Så vad ska jag säga? Ja det var en emotionell bergochdalbana att läsa igenom bloggen i alla fall. Mycket gamla minnen som kom upp till ytan. Mycket Nils såklart. Och det liv jag levde då, med de vänner jag hade då. Jag står fortfarande fast vid att jag aldrig kommer att hitta en finare och mer omtänksam människa än Nils men vi var helt enkelt inte rätt för varandra. Han är tillsammans med en ny tjej nu och vad jag förstått fungerar det riktigt bra. Det finns ingen jag önskar mer lycka här i världen än Nils så jag hoppas därför innerligt att de hittat rätt.

 

Mer än mitt förra förhållande då? Fasiken vad mycket sjuk jag var. Eller så var det bara så att det var då jag tog mig tiden till att blogga, då jag låg hemma och inte hade energi till att göra så mycket mer. Ett inlägg som fastnat lite extra när jag läste igenom alla inlägg i veckan var när jag återinsjuknade och skulle berätta det för Jessica som då var chef i Bromma. Jag beklagade mig och visste inte varför jag var sjuk så himla mycket. Hon frågade om jag åt vitaminer och absolut det gjorde jag, både det ena och det andra. Då frågade hon "men har du kul då?". Och det är nog där problemet i all min sjukdom ligger. Jag har inte haft speciellt kul de senaste åren. Det har jag också insett genom att läsa igenom min blogg. Vilket stressigt liv jag levt, och fortfarande lever. Det är dubbelplugg och dubbeljobb och nu när jag är klar med skolan läser jag en till heltidskurs samtidigt som jag jobbar 5-6 dagar i veckan. Inte undra på att jag blir sjuk mycket. Min kropp säger nej. Men nu när vi går in i november jobbar jag faktiskt mindre och det ska bli jätteskönt. Jag måste hinna fixa med ett och annat innan min stora resa och dessutom landa lite innan jag ska lyfta.

 

En annan sak jag uppmärksammade i bloggen var hur länge jag faktiskt försökt få bukt på mitt sockerberoende. Och det är fortfarande på tapeten. Jag klarar några månader och sedan trillar jag dit igen. Samma sak med träningen. Men där klarar jag knappt att hålla igång i några månader. Jag vet inte varför förutom att jag har så mycket annat för mig som är så mycket roligare. Men jag ska bättra mig. Jag måste för min hälsas skull. Vad mer har jag lärt mig från att läsa bloggen från start till mål? Att vänner kommer och går och att jag måste lära mig att ta det lugnt. Ungefär så.