Emma

Alltså jag förstår ju att ni inte kommer att uppskatta det här så mycket eftersom det är ett sådant där tillfälle när man måste vara med men eftersom jag hade träningsvärk i magen av allt skrattande dagen efter så måste jag ändå göra ett försök att återberätta detta.

När jag kom till Sydney och checkat in på Wake Up (SÅ bra hostel!!!) satt jag mig på golvet i rummet och la upp en bild på instagram (en väldigt viktig bild som jag väntat i flera veckor på att få lägga upp men den är så viktig att jag tänker ägna ett helt blogginlägg åt detta vid ett senare tillfälle) och in kommer först en finsk kille. Vi börjar prata och efter några minuter frågar jag om det stämmer att finnarna är så reserverade som man tror att de är och han säger ”ja, nu när jag har pratat med dig kan jag inte prata på en vecka”. Detta med den skönaste bredaste finskengelskan. Underbart!

Nästa person kommer in och säger hej till mig som att jag vore vilken random människa som helst och jag säger ”heeej” och fortsätter att titta på honom. Han måste trott att jag var ett riktigt freak och när han börjar bli obekväm eftersom jag inte släpper blicken från honom säger jag ”we have met”. Han tittar ännu mer förbryllat på mig och jag befriar honom från våndan och säger ”I Queenstown, vi stod i samma kö till Loco. Du tipsade mig om ett dykföretag i Australien” och han säger ”juuuust det! men du hade inga glasögon då” och jag säger ”Dave eller Dan va?” och han säger ”hur FAN kan du komma ihåg det?!”. Så ja, så mötte jag Dave igen.

Förutom finnen delade vi rum med två amerikaner och tre engelsmän. Amerikanerna kom in precis strax efter Daves förvirring och både jag och Dave var fortfarande i chock över att vi inte bara var på samma hostel utan att vi till och med hamnat i samma bunk bed. Så jäkla oklart. Amerikanarna berättade något ännu mer oklart och om ni äter just nu så sluta läsa säger jag bara. De berättade att det bott en amerikansk kille och en tysk kille i rummet när de checkat in. Den här amerikanske killen hade blivit så fruktansvärt äckligt full att han stått upp i överslafen och skrikit ”I’M THE HULK!” och hoppat ned och börjat kissa överallt. Alltså ÖVERALLT. På allas saker OCH PÅ DEN TYSKA KILLEN SOM LÅG I SÄNGEN. Alltså PÅ honom. Och den tyska killen hade sagt ”can you stop peeing on me?!” och Dave avbröt historien och sa ”oh, I really hope that I never have to say that” och jag sa att jag aldrig skulle sagt något sådant utan att jag skulle flugit upp från sängen och skrikit på honom, kanske till och med gett honom en käftsmäll! Jag frågade om amerikanarna var säkra på att det var en tysk kille eftersom det mer lät som en britt; "excuse me, could you please stop peeing on me?” och Dave som är britt sa ”HEY!” men fyllde sedan i med ”excuse me sir, it’s a pleasure but could you please stop peeing on me?”. Jag och amerikanarna höll på att dö av skratt. Däremot skrattade jag inte lika mycket när jag fick höra att det var i sängen jag skulle sova i som han kissat på tysken. Hoppas de är duktiga på att sanera på Wake Up säger jag bara.

Sedan loggade Dave in på facebook och det första han såg var min instagrambild (den väldigt viktiga ni vet) och han utbrast ”vad är det som händer? det första jag ser är din bild! alltså seriöst, har du stalkat mig eller?!” och ja sa ”japp, det tog över en vecka men nu är jag äntligen här. Det var egentligen meningen att jag skulle smyga upp med mitt ansikte i din säng inatt och väcka dig men nu råkade du ju se mig”. Jag vet inte vem det var som fyllde i att jag skulle väsa ”my precious” som Gollum i hans öra och sedan var Gollumsnacket igång. Det spårade såklart och sedan skulle jag inte bara väsa my precious utan jag skulle också ”göra en amerikanare” och ja ni fattar. Ja herregud vad vi skrattade.

Istället för att sova tidigt som jag tänkt mig började jag och amerikanarna att diskutera Sverige/USA. Alltså Sverige är ett så jäkla bra land har jag insett under den här resan. Vi har fem veckors semester (det finns folk som har två. Alltså två! Förstå att bara ha två veckors semester!), vi har mamma- och pappaledighet, vi får 80% av vår lön när vi är sjukskrivna, vi är såklart långt ifrån jämställda men jämfört med hur det är i andra länder ligger vi i framkant, vi har billig sjukvård och gratis utbildning. Ja sedan har vi inte direkt nice väder men alltså jag är så nöjd med att vara född i Sverige. Jag kunde inte låta bli att visa Dave och amerikanarna ”Like a Swede” och oj vad vi skrattade. Har ni inte sett den så se den! Hysteriskt kul!

Från och med detta så fick jag ju givetvis smeknamnet Gollum. Inga konstigheter. Jag har ju längtat efter ett smeknamn men jag vete tusan vad jag tycker om Gollum (Dave skickar till och med ett spöke och en apa när han skriver till mig) (jag tycker att det borde finnas en Gollum emoji, så användbar ju!). Både Mitch och Kez kallar mig i och för sig Em. Det gillar jag. Och Simon kallar mig Emson och Anousha Emsan. Diggar alla faktiskt. Utom Gollum då.