Emma

På en tisdag långt före gryningen plockade en mindre buss upp mig i Alice Springs. Det var inte många platser kvar och åksjuka jag fick klättra allra längst bak. Det visade dock sig att vara det bästa beslutet av flera anledningar: 1. Jag hamnade bredvid en stor kylväska som jag kunde ha benen på och sova mot 2. Jag hade tillgång och alltså första tjing på all mat och dryck som låg i kylväskan och 3. Jag hamnade bredvid Lars. Lars är en tysk kille och jag tyckte att det var himlans roligt att han hette Lars. Det hela blev såklart ännu roligare när jag fick reda på att hans bror heter Sven. Alltså, vad är det med tyskarna och anamma svenska namn?! Och gubbnamn dessutom.

Jag och Lars började prata och jag tyckte att det var så skönt att prata med en tysk som inte bryter extremt mycket på tyska utan faktiskt pratar bra engelska. Sedan kom det sig bara att vi hängde under hela turen och jag hade några riktigt bra dagar.

Första dagen var vi i Kings Canyon och jag fick lära mig att Grand Canyon inte är en riktig canyon eftersom definitionen av en canyon är att den ska ha uppstått genom en spricka. Grand Canyon borde alltså heta Grand Gorge men det var lite för sent att ändra på det. Jänkare alltså. Det var hur som väldigt häftigt att promenera runt Kings Canyon, dock otroligt varmt. Svetten bara rann och eftersom flugorna tyckte att det var en bra idé att krypa in i både min näsa och mun hade jag flugnät den största delen av tiden. Och en sådan där riktigt snygg safarihatt haha.

På kvällen åkte vi långt ut i öknen och lagade mat (inte jag då, när vi presenterade oss i bussen på morgonen och skulle berätta vad vi hade för camping skill sa jag att jag aldrig campat förut och att min camping skill är att ta kort på när andra gör allt och jag kan lova att jag uppfyllde det!) och sedan sov vi i sovsäckar i swags under stjärnhimlen. Det var otroligt vackert! Jag trodde att jag skulle vara rädd för dingos men jag sov riktigt bra. Lars däremot såg en dingo inte långt ifrån honom vilket gjorde att stackarn inte kunde somna. Kanske var tur att det inte var jag som såg dingon.

Den andra dagen åkte vi till Kata Tjuta och jag måste säga att jag är bra mycket mer imponerad av Kata Tjuta än av Ayers rock. Det är tragiskt nog så att Ayers rock blivit så känd eftersom den ser så bra ut på ett vykort medan Kata Tjuta är utspritt över ett så stort område (tänk er fjorton Ayers Rock i olika storlekar) (tror dock att det är typ 37 stycken) att det inte går att fota på ett bra sätt. Vi gick i alla fall runt och genom Kata Tjuta och oj vad vackert det var. Det går inte att förstå hur sanden kan vara så röd. Obeskrivligt vackert.

På kvällen den andra dagen var vi vid Ayers rock och såg solnedgången. Alltså galet mycket folk. Löjligt mycket folk och alla skulle ta bilder och dricka champagne och vissa hade flaggor med sig. En tjej med en Sverigeflagga tappade sina solglasögon och jag plockade upp dem och sa ”du tappade dessa” och jag hörde hur hon sa till sin kompis ”hur visste hon att jag var svensk?!”. Goddag yxskaft! Jag var inte helt nöjd med alla människorna och att man såg Ayers rock lite från sidan så jag släpade med mig Lars utanför det inhängnade området. Där stod vi och drack öl (Lars) och champagne (jag). Och tog en massa bilder. Såklart.

På kvällen kom vi till en camping och det var himla trevligt att få ta en dusch, trots att det satt tre jättestora spindlar i duschen och det kändes sådär att vända ryggen till när jag sköljde bort schampot ur håret. Den natten sov vi också i swags under stjärnhimlen och jag tror att Lars fick sig lite sömn den natten. Jag sov som en prinsessa. Detta trots att jag sett en redback utanför duscharna. Redback är en riktigt giftig spindel och när jag gick förbi den sa en kvinna att oj det var en stor en, jag fick spendera natten på sjukhus efter att ha blivit biten av en och den var inte i närheten så stor som den där. Jag har dock insett att spindlarna sitter där de ska och det är liksom inte deras naturliga beteende att ta sig en promenad bort till min swag och bita mig. Med det sagt så panikar jag självfallet varje gång jag går in i ett nät. Och med tanke på hur ofta jag måste kissa i skog och mark så är det inte en eller två gånger av panikande vi talar om!

Den tredje dagen var vi vid Ayers rock och såg soluppgången och sedan promenerade vi runt hela Ayers rock. Det tog sitt lilla tag vill jag lova. En sådan oklar sak var att sedan vi satte oss i bussen så hade vår guide Jerome berättat om aboriginerna och hur de inte vill att någon ska klättra på Uluru (Ayers rock). Detta av flera anledningar. Först och främst är det en helig plats och de ber oss att respektera det. För det andra är det svårt att klättra upp för den och minst 35 personer har dött genom åren. Sedan är det också så att det inte finns några toaletter och när människor kommer upp dit och behöver kissa så gör de helt enkelt det och det rinner ned till det lilla vatten som finns runt omkring och skadar djurlivet. Så den sista dagen då vi hört detta ungefär hundra gånger så räcker en holländsk/dansk (alltså hon var halvhalv, det är inte så att jag inte kan höra skillnad på holländska och danska) tjej upp handen och frågar om hon kan klättra på den. Jag höll på att tappa hakan. Och det värsta var att folk trodde att det var jag för vi stod bredvid varandra. Halleda.