Taupo
Vi har alltså varit tre nätter i Taupo och jag har varit sjuk hela tiden. När vi kom dit hade jag feber så jag gick och la mig och sov en timme och sedan tog jag och Maria (svensk tjej från Göteborg) en promenad längs stranden. Jag lagade pasta pesto och sedan gick jag och la mig redan innan 23.
I torsdags gjorde vi Tongariro Alpine Crossing vilket betyder en sträcka på 19.4 km. Plus att vi klättrade upp för Mount Doom, 2291 meter upp. Brant! Efter fem kilometer fanns en skylt som varnade för crossingen och jag tänkte "aja den är väl till för pensionärer" men herregud då var vi alla pensionärer. Det var det värsta jag gjort i hela mitt liv. Och det bästa. Jag är så jäkla stolt över mig själv som gjorde detta! Jag bestämde mig att jag skulle klara det och jag bestämde att vi skulle hinna med bussen. Whatever the mind believe the body can achieve, så är det! När vi kom på bussen såg jag att Robb hade en cola och jag frågade om han hade en till och han berättade att det var busschauffören som hade. Även fast hon börjat köra frågade jag henne och hon stannade bussen och frågade om jag hade tre dollar. Jag sa att hon skulle kunna få my firstborn för den colan och gav henne gladeligen sex dollar (en till stackars Fredrik som fick lida för att mitt kontrollbehov kickade in när jag skulle ner för berget). Jag var så sandig och svettig och slut och det har den godaste colan jag druckit i hela mitt liv. Höll på att börja gråta av lycka när jag satt på bussen på väg hem. Jag var så slut.
Efter att jag tagit en dusch gick jag och Fredrik och åt pizza (on me!) och på kvällen drack både jag och Fredrik en öl innan vi båda slocknade och våra andra kompisar fortsatte kvällen.
Igår sov jag till klockan tio. Alltså tio timmar! Det var helt underbart. Jag har fram till dess endast sovit max sex timmar per natt. Jag betalade tio dollar extra för att få ha kvar rummet till klockan tolv istället för tio och det var så värt eftersom jag fick ha det två timmar för mig själv. La över bilder i datorn och packade i lugn och ro. Tog sedan en lång dusch och rakade benen, noppade ögonbrynen och målade naglarna. Har inte känt mig så fräsch sedan jag kom hit (varade i kanske en timme men jäklar vilken härlig timme!). Sedan gick jag och köpte ett nytt headset (mitt klappade ihop på Mount Doom, tror att det var peston som läckte ut i hela min ryggsäck som gjorde det), linsvätska och nässpray. Efter det gick jag, Paul, Marcus och Fredrik till Hot water spring och badade. Det var dock så sjukt strömt att det var omöjligt att simma. Och stackars Paul tappade sin telefon i vattnet så nu ligger den i en låda med ris. På kvällen la jag upp bilder från Maori Village och Mount Doom på insta och fb (så galet fina bilder jag tagit) (har lagt ned att försöka lägga upp bilder här, det får helt enkelt bli så att bilderna är där och texten här) och förutom det satt jag mest och nös. Är så galet förkyld och det bara rinner och rinner i näsan. När vi gick till Hot water spring använde jag tom löv för att snyta mig. Man är ju inte kräsen längre direkt. Började prata med en man när vi badade och frågade ifall han hade papper av något slag och fick en halv toarulle av honom, det räddade min eftermiddag kan jag säga.
På kvällen gick jag in till köket för att kolla om den tyska killen jag fotade solnedgången med i Auckland var där men så såg jag hur fin solnedgången var så jag stack tillbaka till rummet och hämtade min kamera och skyndade mig (så fort mina trötta ben och fötter bar, har så ont i rumpan och mina fötter har massa blåsor) ned mot sjön. Där stod jag och fotade i godan ro och skulle precis göra en snapvideo när Marcus, Paul och Fredrik smög upp på mig och skrek. Alltså de skrämde skiten ur mig! Jag skrek så högt och sedan satt jag på huk och höll på att börja gråta. Folk omkring höll på att skratta ihjäl sig. Det tog mig säkert en kvart innan jag andades normalt igen. Varsågod killar, jag bjuder på den!
Jag åt glutenfria nudlar (yay, hittade det igår!) sittandes på golvet i vårat rum och sedan gick jag och tog en cider med Josefine som äntligen kommit ikapp efter att fått vara på sjukhus i Auckland.
Och nu är vi på bussen (som egentligen inte riktigt är en buss. Vi är så många att vi fick den extra, den lilla) på väg mot River Valley. Jag satte på mig en baddräkt eftersom jag trodde vi skulle på rafting idag men tydligen är det imorgon. Aja jag spar på trosorna! Nu ska jag fortsätta snora, nysa och gråta (det är något fel på mitt högra öga just nu för det slutar inte rinna). Vi hörs!