Emma

Hej hej från bussen på väg från Taupo där vi spenderat tre nätter. Så värt att ta en extranatt eftersom vi klättrade upp för Mount Doom i förrgår. Alltså berget i Sagan om ringen (har fortfarande inte sett klart första filmen haha). 2291 meter upp. Det var utan tvekan det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv. När vi stod där nere och jag såg hur brant det var sa jag till Paul att jag var rädd och han sa att jag inte behövde följa med upp. Jag tänkte att jag följer med till att det branta börjar och sedan får jag se. Men så förstod jag aldrig riktigt vart det branta började och jag kände mig så trygg med Paul (han är en sådan där lugn och snäll björn som man litar på) så jag fortsatte. Hela vägen upp. Med händer och fötter i sanden. Ju högre upp vi kom desto mer blåste det och skulle jag ställt mig raklång utan tyngdpunkt mot berget skulle jag blåst baklänges och halvt slagit ihjäl mig. Men jag valde att inte vara rädd. Jag bara bestämde mig att jag skulle upp. Det var rätt så läskigt att det kom falling rocks rätt så ofta och massa skyltar varnade för det. Får man en sådan i huvudet så dör man. Vi började på fel sida också där sanden var så lös att det nästan var omöjligt att ta sig upp men som tur var ropade en kille som var på väg ned att vi skulle byta sida eftersom det var större rocks där så man fick bättre grepp. Ja sjuk upplevelse. När vi kom ända upp (tog oss två timmar och en kvart) blåste det så jäkla mycket att man var tvungen att hålla i sig! Vägen ned var faktiskt svårare för då kändes det som att man skulle tippa fram. Tog mig jättelång tid att ta med ned och jag trodde att både Paul och Fredrik skulle ha dragit (Paul slide/hoppade seriöst nedför hela berget på 20 min, mig tog det över en timme) så när jag såg Fredrik stå där gav jag honom en stor svettig kram. Totalt gick vi 19.4 km och på grund av att jag var så seg fick jag och Fredrik springa de sista tre kilometerna. Det var fan inte lätt! Speciellt inte med tanke på att vi redan tagit slut på våra benkrafter upp för Mount Doom och all annan uppförsträcka. Men vi gjorde det! Sista bussen gick 16.30 och på minuten 16.30 kom vi springande där.

 

Busstopp så skriver mer sen!