Emma

Det är konstigt hur hjärnan fungerar ibland. Det har gått ett år och fyra månader sedan farmor dog men ändå är det som att hjärnan inte kopplat. Idag var jag på väg till kyrkogården för att säga hejdå till farmor och vid Solna centrum kände jag att jag behövde gå på toa varpå jag tänkte "jag kan gå förbi farmor, det är ändå på vägen". Jag förstod genast det absurda i tanken men att den ens dök upp förvånade mig. Likaså när jag varit och sagt hejdå till mamma och mormor, då funderade jag på om jag hade någon mer att säga hejdå till och tänkte "jag ska ringa farmor". Undrar hur länge jag kommer att tänka såhär.