En natt på Aucklands flygplats

/ Permalink / 0

Sitter på flygplatsen i Auckland och försöker fixa wifi. Jag flög från Wellington och var framme här 20.30. Ska sitta här till 07.35 imorgon och flygplatsen är så bussig att den bjuder på 30 min gratis wifi. Tjoho! Dessutom tänkte jag att jag skulle spara lite så jag loggade ut. Vilket tydligen innebar att resterande  minuter försvann. Aja, det är inte hela världen. Skulle dock behöva göra ett par saker men får väl försöka använda datorn till det lite senare. Typiskt att jag skulle använda upp all min egna data innan den här natten men men. Hade jag inte varit så trött hade jag försökt läsa en bok men skulle aldrig kunna hålla ögonen öppna. Kanske ska se klart sista Lord of the Rings. Jag och Robb har sett första och andra (extended version, håll i hatten!) på de olika busspassen och på färjan över till Wellington. Eller ja Robb somnade ju på färjan så det blev typ jag och Frederik som såg den. Och Frederik kunde i princip alla repliker, galet! Robb sa för övrigt att Aucklands flygplats blivit framröstad som den tredje bästa flygplatsen i världen att sova på (vet inte om det är sant, man vet aldrig med dessa britter och deras humor) (och även om han läst det någonstans, hur sjutton har de gjort den undersökningen?!) så jag kanske får ta och lägga mig någonstans här. Skulle lätt kunna somna nu.

Vi var ute igår i Wellington och det var riktigt roligt! Dansade mig totalt genomsvettig på Boogie Wonderland. Det var jag, Josefine, Matthew och Robb och det var verkligen det perfekta avslutet på min resa.

Idag har jag och Frederik varit i Weta Cave och sett hur filmbolaget framställt material som använts under bland annat Lord of the Rings. Så häftigt att se! Jäklar vilket jobb det ligger bakom allt. Och hur kan de få allt att se så äkta ut?! Jag förstår inte! Efter det gick vi till Te Papa museum men jag var så trött och  hungrig så vi gick snart och åt en kebab istället. Sedan tog jag bussen till Wellingtons flygplats och kom fram redan innan 17. Så 15 timmar på två olika flygplatser, yay! Men alltså det är inte värt för mig att ta mig in till Auckland och sedan bara sova några timmar och så hit igen. Dessutom VÄGRAR jag Nomads igen och jag antar att allt annat är bokat en lördag.

DEEP SOUTH

Annars då? Det har gått en vecka sedan jag skrev sist och vi har som vanligt gjort massa saker. I Invercargill hände det ingenting förutom att vi följde med chauffören Don till puben bredvid och åt middag. Jag åt en lasagne och det var det godaste jag ätit sedan jag kom hit. Vi hade dessutom lyxen att hamna fyra personer i ett åttabäddsrum (jag, Robb, Becky och Lee) så jag sov med två kuddar och två täcken. Så skönt! Kuddarna här är ju inte mer än en centimeter höga så det var riktigt härligt! Deep South var ingen höjdare och dessutom var det svinkallt (kanske därför jag sitter här och hostar som en galning nu) men det som ändå gjorde att det var värt det var att vi fick se sjölejon.

MILFORD SOUND

Milford Sound var fint men det regnade en del och det var så pass molnigt att man inte kunde se bergstopparna så det var lite tråkigt. Den dagen var lååång. Det var i söndags. Först fem timmar buss, sedan två timmar färja och sedan fyra timmar buss tillbaka till Queenstown. Det var en mycket märklig känsla jag fick när vi kom tillbaka till Queenstown, det kändes som att man kom hem. Det är ju bra lustigt, bara för att man sovit fyra nätter på en plats så slår man rötter. Då förstår ni ju hur hattigt detta backpackingliv är. Oftast en natt på varje plats och när man får två är man överlycklig!

QUEENSTOWN

Trots att vi var supertrötta gick jag och Robb till Cowboys och tanken var att jag skulle rida på den mekaniska tjuren men de körde karaoke så det gick inte (oj vad synd!). Vi drack en öl och sedan gick vi tillbaka till hostelet och däckade. Robb hade betalat extra för ett fyrrum och när jag insåg att det fanns en tom säng där snikade jag in dit istället för att behöva sova i mitt kokheta åttabäddsrum. Så skönt!

LAKE TEKAPO

Morgonen efter åkte vi till Lake Tekapo och där flög jag i ett litet flygplan över Mount Cook och glaciärerna Franz Josef, Fox och Tasman. Det var så himla vackert! Jag satt som fastklistrad vid rutan och jag höll seriöst på att börja gråta för att det var så vackert. Tog några helt magiska bilder. Var rätt glad över att vädret var så dåligt när vi var i Franz Josef att vi inte kunde gå på glaciären för då hade man bara fått en fem minuters helikoptertur medan vi nu flög omkring i 50 minuter och fick se mycket mer. Vi hade en riktigt bra pilot också. Jag hörde inte vad han sa (jag är uppenbarligen halvdöv, hörde inte vad Daniel sa under riverraftingen heller- vet inte hur många gånger han skrek ”SWEDEN?! ARE YOU DEAF?! I SAID DOWN!”) så jag visste inte vilken glaciär som var vilken men han visade på mina bilder efteråt. Så snällt!

När jag kom till hostelet i Lake Tekapo gick vi ned och badade i sjön. Det kanske var tretton grader (kanske DÄRFÖR jag sitter här och hostar som en galning, eller så är det Josefine som smittat mig för hon har varit sjuk ett bra tag) men vi kunde inte låta bli, vattnet kommer från glaciärerna och är det absolut blåaste vattnet jag någonsin sett. Efter det gick jag och Robb upp på ett berg (berg igen!) och det var en riktigt fin utsikt! På vägen ned började det regna ordentligt men det gjorde inte så mycket för vi gick mestadels genom en skog. Och vilken skog sedan! En riktig trollskog, tänk er en förtrollad skog i någon saga med jättehöga träd. Gud vad gott det luktade där inne.

CHRISTCHURCH

Redan i Auckland fick jag höra av en tysk kille som heter Robin att det finns sjukt bra wifi på hostelet All stars i Christchurch så för första gången under min Kiwi Experience-tid bokade jag ett eget hostel. Robb hakade på. Eftersom jag ville låta min dator stå på och vara framme hela dagen (backup av foton till OneDrive) så ordnade vi en suite (eget rum med varsin säng) och det var så värt. Visst det kostade typ 20 dollar mer (ca 120 kronor) per person men det var det värt alla dagar i veckan. Vi hade eget badrum, handdukar (!), tv (inte för att vi ens satte på den) och så sköna sängar. Det var som ett hotell och inget hostel. Och för mig var det underbart att kunna lämna datorn och känna mig trygg.

Vädret var dock katastrof och jag gick en timme i regnet för att köpa en adapter. På vägen tillbaka (dyngsur!) (haha kanske DÄRFÖR jag hostar som en galning, ja ni hör ju, det finns många bidragande faktorer) frågade jag en kvinna om vägen och hon skulle åt samma håll. När vi gått i tio minuter och var framme vid hennes bil sa hon att jag hade ytterligare en kvart att gå men hon gärna kunde skjutsa mig om jag ville. Ja tack! Folk är så otroligt vänliga här, ni förstår inte! Vi pratade om jordbävningen som förstörde stora delar av Christchurch för några år sedan. Hon berättade hur hon sprungit till sin sons skola. Det är så läskigt det där. Jag har gått runt och oroat mig och varit nervös inför min skydive men har inte haft en tanke på att det kan ske en jordbävning när jag är här.

KAIKOURA

Efter Lake Tekapo var vi två nätter i Kaikoura. Kaikoura är lätt ett utav mina favoritställen. Och detta trots att jag inte såg solen där en enda gång. Kaikoura påminner mig om Smögen. Ett Nya Zeeländskt Smögen. Det är grått och blått och man kan äta så himla god, färsk fisk. När vi kom dit skulle vi egentligen åkt på whale watching men det blev inställt för vågorna var för höga. Dessutom hamnade jag på standby för delfinturen morgonen efter. Men jag blev inte ledsen för det utan jag litade på att det skulle lösa sig. Och det gjorde det! På eftermiddagen ringde de från delfinturen och sa att de fått en avbokning. Då jag hade lämnat mitt nummer även till Robb och Johannes frågade jag om platsen var min eller någon av deras men hon sa att det var min. När jag kom dit frågade hon varför jag frågat det och om jag hade gett bort platsen om hon sagt att den var till dem. Ja det hade jag, svarade jag. Då förtjänar du platsen bara därför, sa hon.  

I onsdags när vi kom till Kaikoura tog vi en promenad och vi var några som klättrade ned till sälarna och fotade. Så fina! Sedan var jag och betalade för min delfintur och på vägen tillbaka tog jag en promenad på stranden. Promenaden borde tagit max tio minuter men eftersom jag fotade så mycket tog det säkert en timme. Sedan gick jag och åt en jättegod fisk och drack ett glas vitt. Det var jag värd!

I torsdags vaknade jag klockan fyra och innan solen gått upp åkte vi ut för att simma med delfiner. Vi simmade med 200 stycken i 36 minuter och det var riktigt häftigt. Dock var vattnet grumligt så man hade ingen bra sikt utan såg delfinerna först när de var jättenära. Och om de var nära sedan! Jag hade lätt kunnat röra vid dem. De som anordnade delfinturen rekommenderade att göra ljud och simma i cirklar för att få delfinernas uppmärksamhet. Så jag simmade i cirklar i princip hela tiden och det fungerade, flera delfiner stannade kvar vid mig och simmade runt runt med mig. Men alltså om jag var snurrig när jag kom upp i båten! På eftermiddagen var jag och Janet på whale watching och vi såg två valar. Så sjukt coolt! Sedan gick vi och åt och drack lite vin och på kvällen firade vi St Patricks Day. Det var en riktigt bra dag och kväll!

Jäklar, nu har jag skrivit långt. Har i alla fall skrivit rubriker för att underlätta lite. Herregud vad trött jag är. Och klockan är bara 23.15. Undrar hur jag ska lägga upp den här natten på Aucklands flygplats. Ska bli spännande att se!

Update: jag lyckades hitta en soffa på nedre plan här. Alltså lyckan i det! Jag sov i en och en halv timme. Var lite orolig för mina saker men la den stora ryggsäcken bakom soffan och liksom klämde fast den så att jag skulle vaknat om någon försökte ta den. Jag trädde in foten i banden till min lilla ryggsäck där allt av värde finns och så kurade jag ihop mig som en katt (liten soffa). Sömn är underskattat! Jag känner mig som en helt ny människa efter den korta sömnen. Nu kan jag hålla mig vaken till check in och sen ska jag toksova de fyra timmarna det tar från Auckland till Melbourne.

Till top